Vem var du?

Vem var du och vad gjorde du på jorden?
Förgäten är du, snart minns ingen dig.
Bortglömt är allt du gjort och tänkt och drömt.
Blott vinden minns och marken där du gått.

Jorden inunder din fot

Jorden inunder din fot och stjärnorna över ditt huvud. Hela ditt verksamma liv vilar förklarat däri.
Jorden för dagarnas kamp och arbetets signade möda. Stjärnan för aftonens frid - och vilans.

Lilla brunögda jänta

Hör du dragspelets ton
hur den lockar?
Ser du pojkarnas ögon
som pockar
på en dans lilla brunögda jänta?

Vi skall dansa
i sommarkvällsnatten
till takt av musiken
och skratten
som blandas med loggolvets damm.

Det är hambo och schottis
och polka och vals.
Det är sång till musiken
och ingen alls
har bekymmer och oro i sinnet.

Det skall dansas tills solen
i öster går opp,
och tills bofinken börjar
i kvasttallens topp
sin sommardagsmelodi.

Då vandrar jag hemåt
med brunögd jänta
på slingrande stigar
och får ränta på ränta,
när jag kysser smultronröd mun.

Till en stupad frände

För dina fränder i Sverige
var den en vanlig dag
men fjärran vid Mäntyvaara
upphör ditt hjärtas slag.

Sida vid sida vi kämpade
den väldiga vredens dag.
Viktor med segerkransen
bär dina anletsdrag.

Alla vapen har tystnat;
stilleståndsdag.
"Här hjälpte Herren"
om undret, påminns jag.

Fastän för länge sedan
tydligt som denna dag;
sida vid sida kämpar vi
hängivet, du och jag.

För dina fränder i Sverige
var det en vanlig dag
men fjärran vid Mäntyvaara
upphör ditt hjärtas slag.

Kommentar till dikten.
Minnesstenen vid Mäntyvaara påminner om slaget den 20 december 1939. Inskriptionen är: "Här hjälpte Herren".
Den 12 mars 1940 stupade Jonsson och Roth väster om Mäntyvaara.
Stilleståndet inträdde den 13 mars. 

Osynlig vid vår sida

Vad är det för en röst jag hör?
Finns någon vid min sida?
Vad är det för en kraft sig rör
osynlig vid min sida?

Är det en kosmisk tid jag minns
hjälpt liksom av ett under?
Cogito ergo sum - jag finns
en stund i själens lunder.

Bär vi Guds ande i vårt bröst?
Ger han oss kraft att lida?
Han följer oss - vår enda tröst
osynlig vid vår sida.

Söndagsfrid

Märk hur de andas markerna.
Känn deras hjärtas slag.
Söndagsfrid över parkerna
denna septemberdag.

Lyssna till sången i lunderna
sången om söndagsfrid.
En av de sällsamma stunderna
minne från jordisk tid.

Sakta jag går där med minnena
salig är hemmets lid.
Vemod och höst fyller sinnena
stillhet och söndagsfrid.

Lev i nuet

Allt skall förflyktigas och snart försvinna.
Vår kropp blir stoft och aska,
själen återvänder måhända till ett kosmiskt ursprung
om vilket vi blott anar, men ej vet.

Så låt din dag ej meningslöst förrinna,
försök att fånga den och lev i nuet.
Låt morgondagens oro vika.
Och låt ditt leende, ditt skratt förklinga
och värma frusna, ensamma och sorgsna
likt morgondagg för jord, som törstar.

Avskedsdagen

Sorgearbetet går mot sitt slut;
avskedsdagen den långa.
Fanorna troppas och tiden går ut.
Flaggan halas - en tyst minut.
Gulsvart saga är ändad.

Borås, Kanslihuset på Regementet 27/6 1998 kl 14.15
efter flaggans halande för sista gången i Regementets 374-åriga historia.

Avsked

Blågul är flaggan.
Gulsvart är fanan.
Färgerna följer oss än.
Hela vårt verksamma liv
vilar förklarat i dem.
Minnet av detta förbliver.

I 15. Borås 27/6 1998

Elegi

Ej längre förs i viken båten fram.
Ej längre hörs i träden sommarvind.
Du sitter vid min sida allvarsam
och lutar mot mitt hjärta mjukt din kind.

Förgången tid förnims i hjärtats slag.
Förgången tid blir alltmer uppenbar.
I minnen sammanflätas du och jag
för framtiden, i det som är och var.

Vi sökte ditt rike

Mot himmelen vi sträckte våra händer:
"Var är ditt paradis? Giv svar, giv tröst!"
Vi sökte det i alltets alla länder
ditt paradis, som bot för plågat bröst.

Vi sökte det i vanmakt och förtvivlan
och bad i ohörd bön om salighet.
Vi färdades igenom alla världar
igenom rum och tid och evighet.

Från kosmisk färd till slut vi återvänder
tillbaka hem och hör en himmelsk röst:
"Ett litet barn bär lätt i sina händer
mitt himmelrike, när det är som störst."

I Sverige

Så länge land är byggt på lag
i trygghet bor din morgondag.
Så länge flaggan hissas fritt
är detta svenska landet ditt.

Mot fria rymden fanan slår
fri är ock marken där du går.
Fri är din tanke, fritt ditt ord;
frid över Sveriges jord.

Så länge vi i frihet än
kan välja våra styresmän
och värna Sveriges land och lag
trygg är vår morgondag.

Dagsvers

Här är en dikt till älsklingsgrabben
från den riktigt gamle stabben
gjord i duschen denna torsdag
till Tobias på hans namnsdag.

Jag har fällt i långa banor
grankottsträd till långa slanor.
Vi har eldat ris och grenar
i en cirkel gjord av stenar.

Plötsligt kom min snälla syster
(följd av liten Karin dyster)
för att brodern gratulera
när han fyller år med mera.

Eldning se´n i mörka natten
denna gången utan katten.
Fortets grabbar liksom jag
åter haft en härlig dag.

2 november 1995

Lilla Maria

Solen sken in på din säng,
där du satt för att kamma ditt hår,
tankfull och ännu en smula nymorgnat sömnig.

Långa är flätorna
svarta som kolet i milan.
Blek är din kind och
drömmande långt bort är blicken.

Lilla Maria, min älskade vän,
vad väntar dig livet?

Sommarsång

Jag ville sjunga en sång för dig
min allra käresta kära.
Jag ville sjunga om kärleken
allt till din glädje och ära.

Jag ville göra dig riktigt glad
för att min kärlek bevisa.
Jag ville sjunga en sommarsång;
Det blev en vemodig visa.

All kärlek har ju ett vemodsstänk.
Att älska är ju att lida.
Men sorg och vemod försvinner lätt
av ljuvlighet vid din sida.

Så gick vår tid
och så svann vårt liv.
Dold var dess mening måhända.
Som rök och vind över vida fält
var hela livet tillända.

Till Britta

Carpe diem - fånga dagen

Stanna en stund i begrundan.
Gläds åt den dag som är.
Låt det förgångnas skuggor blekna
och framtidens oro vika.
Kort är din stund på jorden.
Lång är evigheten.
Bekymra dig inte om yttre ting.
Var rättrådig och mild mot alla
som om denna dag vore din sista.

Rymden

Rymden är så stor så stor
mycket större än du tror
full av stjärnor och planeter.
Ingen vet vad alla heter.

Solen är en stor planet
som ibland gör jorden het.
Venus är en vacker stjärna
följer solen jämt och gärna.

Rymden kallas också Kosmos
och ibland för Universum.
Rymden finns utanför jorden.
Där försvinner ljus och orden.

Utomjordiskt liv kan finnas.
Den som sett kan inte minnas.
Kallt och mörkt i Kosmos trakter
finns där obesedda makter?

Ingen början, inget slut
allt var likadant förut.
Blinka lilla stjärna där
ljusår bort från mig du är.

Ljuset far på en sekund
tio gånger jordens rund.
Men till fjärran stjärnor tar
ljuset millioner dar.
Kanske bäst att bli på jorden
punkt och slut med rymd-dikt-orden.

Beställningsdikt av barnbarnet Tobias, till skolfröken
och klasskamraterna i Myråsskolan, Brämhult 1996.

Till jorden

Jag vill leva och bo vid jorden
och gräva i mark och mylla
och andas i frihet orden
som hela min själ skall fylla.

Jag vill sträva i aftonglöden
på åkern, då solen dalar
och slippa den svarta döden
som larmet och staden talar.

Till de stupades minne

Fanorna vajar i sommarvind
över befriade länder.
Glädjens och saknadens psalmsång når
våra stupade fränder.

Samma vågor och samma land
en gång gemensamma stränder.
Var för sig våra bördor bar
Finland och baltiska länder.

Länge mot himlen i ohörd bön
sträckte vi våra händer.
Tills det välsignade undret når
våra förtryckta länder.

Minnet vilar i sommarvind
över begråtna fränder.
Ut ur plågor och vanmaktens år
stiger pånyttfödda länder.

Fanorna vajar i sommarvind
över befriade länder.
Glädjens och saknadens psalmsång når
våra stupade fränder.

Den gamle skidåkaren

Vad fick du ut av ditt flåsande
i spåret, där du tog slut?
Du fick aldrig nånsin tid
att se hur en skog ser ut.

Du fick aldrig tid att tänka
eller läsa en bok,
slet i väntan på segrar
hårt under idrottsok.

Du stred som vithårig ledargestalt
mot förändring av varje slag.
Styrkt av hedersplakett i guld
stretar du än i dag.

Hos mormor

Nu när mitt liv mot hösten går
minns jag en dag i livets vår
en stund, en dag, en stilla dag
hos dig är jag.

Där är jag i din trygga ro
där är förtröstan, ödmjuk tro.
Välsignad når mig kärleken
förklarad, ren.

Du talar milt om det som var
med enkla ord och uppenbar
blir livets hela hemlighet
för mig av det.

I världen, som du åt oss byggt
där vid din sida går jag tryggt
ett litet barn - min hand i din
i livets sommar in.

Skogssövd sonson

Till dunk från steg
till sus från skogens träd
du somnar sött
och bärs i drömland bort.
In mot min skuldra
lutas rosig kind
smekt av den första
sommardagens vind.

Symbolik

Det kom massor av blommor och vackra ord,
när jag fyllde år i november.
Tre blommor står ensamma kvar på mitt bord
en vintrig och klar december.

Det kom nejlikor, rosor och astrar
buketter i fångvis att bära
från tanter, mostrar och fastrar
allt till min ära.

De vissnade alla och dog i hast
nejlikor, rosor och astrar.
Det blev ett par extra fång sopnedkast
från tanter, mostrar och fastrar.

Tre blommor står ensamma kvar på mitt bord
en vintrig och klar december.
Där hänger ett kort med enkla ord:
"Till min son den andre november".

Skådespelerskan Maj Lindström läste upp dikten i Radio Malmö, 1981.

Såsom varm hand

Sutte du främst i konungens sal
men ingenting visste om armodets dal,
då var du ej mer än en snökristall,
som glittrade grant i solen.

Och stode du överst i stjärnornas tal
men ingenting vet om de utstöttas kval,
då var du endast en snökristall,
som dansade lustigt i luften.

Och vore du höljd i all världenes prakt
men ingenting visste om kärlekens makt,
då var du bara en snökristall,
som virvlade bort med vinden.

Men visste du något om saktmodets väl
om leendets lindring för lidande själ,
då var du som solen, som luft och vind
och såsom varm hand för en frusen kind.

När livet var bäst

Inte i medvind och solsken
var livet som bäst.
Det var i id och ävlan
vardag och inte fest.

Det enkla

Ofta är det märkliga
inbillat stort.
Störst är kanske det enklaste
vi gjort.

Att dikta

Inspiration, intuition.
Koncentration, komposition.
Selektion, konklusion.
Allitteration, interpunktion.
Illustration.
Produktion, publikation.
Presentation, dedikation.
Distribution, recension.
Recitation.
Telefon.
Gratulation.
Illusion?

Till en nioårig prinsessa

Det är underligt
förunderligt med livet
plötsligt likt ett lyckat tärningskast
likt ett lyckat tärningskast blir givet
mig en liten sval och blond prinsessa
med grandessa

Augusti 1967